Publicerad 2008-04-26 12:03

Redaktören Daniel Del Fei har fiskat upp flera litterära succéer på nätet i Kina.

 Litterär boom på nätet

Kina är mitt uppe i sin andra kulturrevolution - och den är digital. På litterära nätsajter når amatörer ut till miljontals läsare, för att sedan bli bästsäljare i bokform. Och politiskt känsliga avantgardepoeter hittar samtidigt en ny hemvist på internet. Boklördags Henrik Arvidsson surfar till Kina.

En finansvalp i 30-årsåldern hamrar ned en historia på sin dator under lediga stunder på kontoret i Peking. Han lägger successivt ut textsjok på en litterär nätsajt. Inom kort har han sex miljoner läsare.

Den överväldigande responsen leder till att historien ges ut i bokform. Förlaget säljer en halv miljon exemplar i ett nafs. Nu håller Zhang Muyes debutroman "Gui Chui Deng" (Spöket blåser ut ljuset) - om ett gäng gravskändare som förföljs av en förbannelse - på att filmatiseras. Finansvalpen skriver redan på flera uppföljare.

- Jag betraktar det inte som litteratur, säger han till Wired. För mig är det bara en lek.

Framgångssagan Zhang Muye är ett tacksamt exempel på det litterära klimatet i Kina. På bara några år har nätlitteraturen gått från att vara ett marginellt fenomen till ett framgångsrikt affärskoncept som skakat om hela den kinesiska förlagsvärlden. Likt Zhang Muye lägger 100.000-tals amatörer ut sina texter på webben. Sajter som Quidan (Startpunkten), Huanjian (Magic Sword) och Rongshu har upp till fem miljoner sidvisningar om dagen.

- Det kinesiska samhället har varit otroligt undertryckt i flera decennier. Nu sker en sorts kollektiv befrielse. Myndigheterna har inte samma kontroll på nätet, säger Eric Abrahamsen, en Pekingbaserad amerikansk översättare som driver nätmagasinet Paper Republic.

Han har siffrorna på sin sida. Enligt de kinesiska myndigheterna finns mer än 210 miljoner internet­användare bara på fastlandet, varav mer än 47 miljoner är aktiva bloggare. Nätlitteraturen är nästa logiska steg i den digitala kultur­revolutionen. "Roman" är redan det populäraste ordet i Kinas största sökmotor Baidu.

- Den explosiva mängden av texter är ett resultat av att miljoner och åter miljoner kineser äntligen vädrar sina känslor och fantasier. Dessvärre är det mesta som skrivs väldigt klichébaserad genrelitteratur. Man anpassar sig efter läsarnas önskemål, säger Eric Abrahamsen.

På majoriteten av de kinesiska litteratursajterna för upphovsmännen en nära dialog med sina läsare. Högst i kurs står fantasyberättelser, gärna "gravskändarhistorier" i Zhang Muyes anda, "palatsromaner" med pampig romantik i historisk miljö och "universitetslitteratur", där unga skriver för unga om framtidsångest och kärlekstrubbel. För en tid sedan knep "Jag och de två snygga tjejerna i lägenheten bredvid" förstaplatsen på Magic Swords topplista.

I förlängningen fungerar läsar­responsen som marknads­undersökningar i realtid. Det har, i sin tur, lett till en boom av kvicka och flexibla "pulp fiction"-förlag som nästan uteslutande jagar bästsäljare på nätet. Texter med många "klick" trycks mellan pärmar, ibland med exklusiva slut som tvingar de ursprungliga nätfansen att köpa boken för att få veta hur det går. I handeln finns numera särskilda avdelningar för litteratur som fötts på nätet.

Ett av de mest framgångsrika "pulp fiction"-förlagen är Xiron, där den unga redaktören Daniel Dei Fei blev en litterär superstjärna genom att fiska fram blivande bästsäljare som "Anteckningar om gravskändning" och "Palace Harem". Numera har han värvats av konkurrenten ComicFans.

- Det talas om mina böcker vid nästan alla bord i den kinesiska förlagsvärlden. Jag har en särskild stämpel, Red Mansion, i alla böcker som jag varit redaktör för. Det är en kvalitetsmärkning. Jag är mr Right för både författarna och läsarna, säger han via e-post.

Daniel Dei Fei - eller Daniel Dan, som han numera kallar sig - nosar upp bästsäljare genom att aktivt leta efter ett visst ämne eller bara passivt surfa runt "med bindel". Båda metoderna funkar lika bra, menar han. Däremot vill han tona ned "vikten av antalet klick".

- Nätet är ju ett laboratorium där man kan mäta hur populär en icke-publicerad text är. Och det finns många förläggare som bara utgår från antalet klick. Men flera av mina bästsäljare låg aldrig särskilt högt på klicklistorna. Alla som läser gratis på nätet köper inte nödvändigtvis böcker, säger han.

Ingen vet ännu vart den här nätboomen är på väg, men även väster­ländska företag suktar efter den kinesiska marknaden. Den tyska multimediebjässen Bertelsmann har etablerat sig i Peking, för att utforska affärsmöjligheterna på webben. Brittiska Penguin Books har också en kinesisk avdelning. Divisionschefen Jo Lusbys målsättning är att öka trafiken i båda riktningarna. Dels importera Penguins katalog till Kina, dels vaska fram kinesiska stjärnförfattare att exportera till väst.

- Traditionella förlag i Kina kan vara motvilliga att ta risker med nya författare. Därför har nätet blivit en väldigt viktig arena. Det är där man som förläggare oftast hittar intressanta, annorlunda röster, säger Jo Lusby.

En liknande utveckling har än så länge bara antytts i väst, med litterära nätmagasin, bloggar som trycks i bokform och sajter som svenska Vulkan.se, där såväl etablerade skribenter som amatörer kan lägga ut sina texter och sälja dem som tryckta böcker eller digitala filer.

Det kinesiska försprånget kan delvis förklaras med "den kollektiva befrielse" som Eric Abrahamsen talar om, men litteraturprofessor Michel Hockx vid University of London, som är specialiserad på de sociologiska aspekterna av den kinesiska samtidslitteraturen, menar att det interaktiva och utåtriktade tilltalet hela tiden legat latent i den kinesiska litteraturtraditionen:

- Historiskt sett har kinesiska författare varit mer angelägna om att närma sig de stora läsargrupperna. Även "svåra" författare har ett mer folkligt tilltal. Därför är det logiskt att webblitteraturen har fått en högre status i Kina. Här i väst är nätet associerat till antingen populärkultur eller väldigt smal litteratur, med avancerade hypertextexperiment. I Kina är gränserna mer flytande, säger Michel Hockx.

Ja, i egenskap av "kapitalistisk, kommunistisk diktatur" har Kina en minst sagt flygande litterär scen. Å ena sidan, de überkommersiella förlagen som via "klick" försöker köpa grisen i säcken. Å andra sidan, politiskt känsliga författare som på nätet hittat något av en frizon från myndigheternas censur. I Guardian konstaterar exilpoeten Yang Lian att vi står mitt uppe i den mest spännande tiden för kinesisk poesi sedan 1949: "När marknadsvärdet alltmer bestämmer agendan, får just poesin en särskilt vital roll", säger han.

Professor Hockx instämmer:

- Ingen kan förneka att den mest intressanta samtida avantgarde- poesin håller till på nätet i Kina. Där kan poeterna skriva ostört, läsa och diskutera med varandra. Det är en fortsättning på 70-talets underjordspoesi. Det finns en tradition av att publicera sig snabbt och gå vidare.

Ironiskt nog är de mest framgångsrika "litterära kapitalisterna" just poeter i botten. Förläggaren Daniel Dei Fei är en av dem. Hans förra chef på Xiron, Shen Haobo, är en annan. I ett öppenhjärtigt samtal med Eric Abrahamsen på Paper Republic medger förlagschefen att han inte ens läser den nätbaserade, massproducerade genrelitteraturen som han själv ger ut:

- På grund av trycket från läsarna reduceras texterna till en jakt på minsta gemensamma nämnare, där det inte fanns plats för något mer raffinerat eller litterärt utmanade, säger Shen Haobo, vars egna politiskt känsliga dikter publiceras på den aktade sajten Shijianghu.

En måttligt munter diagnos, men Eric Abrahamsen andas optimism:

- Den enorma mängden av usel genrelitteratur är förmodligen en övergående fas, säger han. Det kommer att fortsätta att bubbla i några år till innan det lugnar ned sig. Vid det laget har en stor del av den kinesiska befolkningen vant sig vid att läsa och skriva, samtidigt som den unga generationen har fått en mer mogen och varierad smak. Framtidens kinesiska litteratur kommer sedan att växa ut ur den här nya litterära kroppen.

Henrik Arvidsson